Flyger in över ön omgiven av tidshavet, över skogen, havet, lindorna. Det är sommar, barnet stiger ut på trappan.
En självbiografi – en prosalyrisk dikt. Tydliga bilder fångas upp och ges till läsaren. Barndomens självklara kök, skräcken för kriget och åskan, den unga kvinnans drömmar, och verklighetens plogfåror. Gurli Lindén skriver fängslande om en människas väg mot sig själv. En färd genom åtta decennier där landningen sker på en plats utanför tiden.
”En gång mötte jag dig på grusvägen till byn där hundlokorna stod som moln i diket. Jag ledde in dig i vårt hus. I min röda kappa går jag genom rummen. Obeskrivlig, namnlös avtecknar du dig mot den genomskinliga väggen. Sakta lyfter borgen med tornen, portarna, de höga fönstren mot trädgården, broarna, en molnformation som upplöses.”
ISBN 978-952-69076-5-9, cirkapris 21 €
Beställ
Recensioner
Mycket av det väsentliga finns i det fördolda och Lindéns värld är hemlighetsfull. Boken öppnar sig på sina egna villkor. Topi Lappalainen, Arbetarbladet
Det går inte att komma undan det faktum att det är lättare att greppa ”Flyghöjd” ifall läsaren har inblick i Lindéns liv. Är man då förlorad ifall man saknar den kunskapen? Nej, boken kan absolut läsas utan förhandsinformation. Tack vare det lyriska formatet öppnas en dörr till det allmänmänskliga. Åsa Tast, Vasabladet
Också kapitlen med bilder från vuxenblivandet är avgörande och rymmer insikter om att även sökandet fyller sin funktion. Att inse att också det man ångrar har betydelse, och att göra ’fel’ val inte behöver hindra en från att till slut hitta rätt. Christa Lundström, Hufvudstadsbladet
Det gör gott att läsa Gurli Lindén, åtminstone kommer jag ur mitt eget rum, där tankarna annars lätt begränsas, förutom av mentala hinder också av det synliga och konkreta i tillvaron. Gurli Lindén skänker ett nytt sätt att uppleva tillvaron. Janet Wallsten, Österbottens Tidning
Det är i nuet som Lindén är som bäst. Och det är ett ovanligt styrkebesked för en självbiografi. Sebastian Johans, Ny Tid
Barndomsminnena ses från hög höjd, barnet i dem omtalas i tredje person, men samtidigt finns det en rörelse och ett jag i dem, en verksamhet och en sinnlighet som drar en in – minnena blir levande för läsaren, på så sätt också universella. Ann-Christine Snickars, Åbo Underrättelser