Attianese skriver inkännande om pojkars behov av att öppet visa sorg och
saknad, ömhet och vänskap /../ Sanna Eks illustrationer är grovt tillyxade
med feta konturer och stora färggranna ytor, greppet medvetet ”barnsligt”
där huvudena är stora, ögonen små pepparkorn och leendena breda från öra
till öra – charmigt och synnerligen tilltalande.
Marit Lindqvist, Svenska Yle
Läs hela recensionen här
Attianeses text är välavvägd, härlig att högläsa och med klar finlandssvensk prägel på ordvalen. Särskilt väl lyckas hon med att skapa ett barnperspektiv där bland annat Röda dagar betyder möjligheter och där fantasin får färga av sig på sättet att uppfatta världen.
Mia Österlund, Hufvudstadsbladet
Hasses gröna hus är berättelsen om vad som händer när någon flyttar. Boken handlar om två små pojkar som skiljs åt, gråter tillsammans i telefonen, tänder sina nattlampor och tänker på varandra. /…/ Det finns alltför få barnböcker som vågar ta tag i tunga ämnen, så det ska Ann-Helen Attianese ha ett stort plus för. Sanna Eks illustrationer är mjuka, runda och snälla trots de ganska dämpade färgerna.
Cecilia Holmström, Vasabladet
Berättelsen är en rörande skildring ur ett barns perspektiv om de svårigheter en så stor förändring i livet som en flytt kan innebära. Hasse tar sin tillflykt till sin fantasivärld under vattnet /…/ För barn som ska flytta eller har flyttat är detta en fin liten historia.
Rebecca Finnberg, Västra Nyland
Att Ann-Helen Attianese är poet märks. Lyfter man ut vissa meningar ur sammanhanget, bort från Sanna Eks välkomnande och värmande bilder, blir de stundtals än mer drabbande. /…/ Meningar som vid första anblicken kan te sig enkla rymmer i själva verket ett djup på flera famnar. Ödesmättade fraser som ”Vi har inte varann längre, viskar Bosse till sin Hasse”, markerar allvaret i ensamheten som uppstår när bästa vännen flyttar. Attianese och Ek är bra på att lyfta fram lyckan som vänskapen ger, samtidigt som sorgen över att inte kunna vara tillsammans får ta stor plats också. /…/ Hasses gröna hus kan med fördel läsas av längtande i alla åldrar, men Bosse och Hasse är dagisbarn i femårsåldern och det är ett bra riktmärke för den primära målgruppen.
Johanna Karlsson, Horisont
Berättelsen ger tröst och hopp, och den betonar vänskapen, bandet som inte behöver brytas. Vi bor bara inte på samma ställe. Men man kan vara med varandra i alla fall.
Johanna Blåfield, Österbottens Tidning
Det är en rörande berättelse där läsaren i likhet med mammorna får klump i halsen av pojkarnas kära återförening. Leken tar Hasse och Bosse till ett grönt undervattenshus och tillåter dem också hantera sin saknad. Eks illustrationer förstärker den varma och mjuka känsla som berättelsen ger och pojkvänskapen får utgöra hela intrigen.
Janina Öberg & Sara Pollesello, Ny tid
