Kursiv melankoli

Ann-Helen Attianeses sjunde diktsamling Kursiv melankoli är en elegisk dikt, om förlorad jämvikt. Om tid lagd på is.

Det är andra delen i en trilogi om hemhörighet, om rötter som söker fäste – och fötter som fortsätter vandra, fortsätter söka.

 

stort att färdas åt samma håll

någonstans landar en trollslända
vattenytan brister, det gör den alltid

dagar när verkligheten ser ut att ta paus
hörs ugglan hoa högre i väster

också det blev osagt

 

ISBN 978-952-69076-7-3 / inbunden / ca 110 s. / cirkapris 18 € / februari 2021

Beställ
Recensioner


Ann-Helen Attianese är en hårt arbetande poet. Hon trampar målmedvetet upp sina egna stigar, hon bemödar sig och synar orden under lupp: ’varje kväll grovsorterar jag orden’ och ’det hänger inte på en tråd / det hänger på ord’.
Kursiv melankoli är hennes trettonde bok. Hon går från klarhet till klarhet och blir vassare och vassare.
Yvonne Granqvist Schultz, Österbottens Tidning

Attianeses diktsamling handskas finstämt lyriskt med alla sina erfarenheter, mjukt slipade av assonanser och
allitterationer, om inte av tid. Den är lokaliserad i en stiliserad österbottnisk landsbygdsmiljö, förankrad i kvinnoliv
och i ett själslandskap i dimma och kris.
Jag kan inte tematiskt sortera allt som finns där men jag tycker mig, precis som diktjaget, förstå vad som inte sägs.

Anna Möller-Sibelius, Vasabladet

Det försynta misstas ofta för blyghet. Ann-Helen Attianeses dikter påminner oss om sådana vanföreställningar. Det blir en blygsamhet med en annan typ av anspråk, mindre igenkännbara, men ändå uttrycksfulla. Emily Dickinson kallade sina dikter för brev till världen (som aldrig skrev tillbaka), Edith Södergran kallade sina för facklor. Här blir den valda metaforen flaskpost, och varför inte? De öppnas bara av den som är nyfiken nog att utforska dess innehåll.  
Björn Kohlström, litteraturbloggen Bernur