Tigerfiskar

Tigerfiskar är en prosalyrisk berättelse om barnets utsatthet och envishet och den kristallskarpa blicken. Om nödvändigheten att stanna kvar, om möten ur det förflutna och skuggor som vägrar släppa taget.

Jaget färdas på jakt efter försoning och söker skimret i de grumligaste vatten. En resa från mörker till ljus.

Henrika Andersson (f. 1965) är skådespelare och författare. Hon har också regisserat och skrivit barnpjäser och är känd som barnboksförfattare. Hennes Emma Gloria och de Levande Varslarna nominerades till Finlandia Junior-priset 2006. Tigerfiskar är Henrika Anderssons debut som prosalyriker.

ISBN 978-952-69076-2-8 / häftad / ca 80 s. / cirkapris 19 € / september 2019

Beställ
Fält markerade med en * är obligatoriska.

Önskar du en dedikation av författaren i din bok? Vänligen fyll i här.

Summa: 19 €

Porto ingår inom Finland. Faktura följer med boken.

Kontakta marginal@marginalrf.fi vid beställning av fler än ett exemplar eller ifall boken ska levereras utanför Finland.

Recensioner

Boken är indelad i tre avdelningar som dock hänger ihop och utgör en helhet där centrala teman är sorg, skam och smärta, men också ilska och maktlöshet.

Det handlar om att våga glänta på dörren till garderoben där man i flera år stängt in sorgen. Att ta itu med obearbetade känslor som legat undanskuffade, som saknaden efter en vän som begått självmord./…/Men som helhet är tigerfiskar en debut som väcker mycket känslor, ett slags sorge- och befrielseprocess som känns relevant, och smärtsam, att ta del av.
Marit Lindqvist, Svenska Yle

Läs hela recensionen här.

Språket är rakt och enkelt, och många träffande formuleringar skimrar till. Här finns flera intertextuella referenser, och plötsligt kommer jag på mig själv med att trots den överhängande sorgen skratta till över en Tove Janssonsk twist: ”Då morfar dog, ringde mormor på hos gårdskarlen för att få hjälp att bära ut hans säng. Gårdskarlsfrun klagade högt och blötte ner den svarta spetskragen på mormors blus. Ja ja, sa hon irriterat, vi hade ett bra liv men nu äntligen får jag plats för ateljén.
Christa Lundström, Hufvudstadsbladet